Jag har väldigt svårt att skilja mig från mina garn. För varje ny garnnysta som jag har färgat har jag en rad planer vad det kommer att bli. Men nu är det så att det går mycket snabbare att färga garn än att göra nåt vettigt av det, så bortsett från en del påbörjade projekt som har avstannat redan i sin linda, och bortsett från en låda garn som jag kan absolut inte bli av med,  har andra hamnad på Tradera och förhoppningsviss hamnat i flinkare händer än mina.




Det här till vänster skulle vara min väldigt ljus, isblå sommarkofta, eller i alla fall början på den, för senare ändrade jag mig och började stycka en ljus turqoise tröja. Den gick så långsam fram att jag lämnade den till min mor och började på en sjal.



Egentligen var det Britt-Marie som köpte mitt garn på Tradera som skickade mig foto på sin filt med mormorsrutor och gav mig tips om en rolig blogg
( http://attic24.typepad.com/weblog/ ) som väckte min lust att göra nåt liknande.

Så jag började på en sjal men snabbt kom  fram att den färgen passar mig inte alls. Med biologisk språk sagt, skulle jag använda mimikri - alltså nästan samma färger som mitt ansikte. Oavsett att jag gillade garnet på nystan, gillade jag inte den gulgröna reflexen mot mitt gulgröna ansikte.

När jag försökte göra en puder rosa färg till Britt - Marie som dock blev helt fel, färgade jag några nystor i restfärg så det blev en väldigt ljusrosa garn och det är på väg nu att bli min sjal. Nu är det 12 cm lång.
Käre God, ge mig tålamod att avluta den.

Annars, har jag planner att en dag i framtiden stycka en sådan cardigan som Nicole från Darn Good Yarn (http://store.darngoodyarn.com/) har på sig, fastän av mina bambugarn:

Thank you for the picture, Nicole!

Den är styckad av recyklerade sidengarn. Det finns  två sätt att göra sådant garn. Ett är att man tar rester av garn från sari väverier och gör nytt garn av detta. Andra sättet är att repa gamla sarier och göra de till garn igen.
Oftaste är det jobb som fattiga kvinnor får göra. Garnet är ojämnt till tjocklek och färg och det gör det, tillsammans med andra fina sidens egenskaper,  väldigt levande. Mina nystor har dock hamnat hos mina vänninor. De har fått var sin nysta men jag tror inte att de använde de till nåt annat än att beundra färger, precis som jag själv.