sa förebrående min man, tekniker och perfektionist.
-Först ska du ha en övergripande plan, rita den på papper, överföra den och först då sätta igång. Du kan inte bara göra saker utan att veta hur det kommer att se ut.
Jag satt vid andra sidan av bordet och broderade helt planlöst med handfärgat
bambugarn i höstfärger på en bit brun filt. Enda planen var att att göra ett nytt kuddfodral till en gammal IKEA kudde.
Visst, det har nog inte blivit världens vackraste broderi,
men jag hade roligt under tiden jag gjorde det. Dessutom hann jag tänka mycket
på min mormor som lärde mig brodera och som hade väldigt bestämda åsikter om
vad man får brodera och hur. Man skulle brodera blommor och baksidan skulle se
lika fint ut som framsidan. När kusinen ville brodera en hund på sina jeans
förkastade mormor totalt hennes idé. Jag var en lydig flicka så jag broderade
en perfekt blomma på mina jeans, men jag tyckte ändå att det skulle ha varit
mycket häftigare med en hund.
För varje stygn som jag gjorde på mitt blivande kuddfodral,
sa jag till min mormor som är där bland änglarna: ”Se, man kan även göra på
detta viset!”
Här är resultatet – min "Höstvind"-kudde:
Och för de som fortfarande tror att i handarbete finns något som får eller inte får göras, rekommenderar jag ett inspirationsbesök till
Ulla-Britt och hennes broderiblogg eller
broderiakademin där man verkligen utmanar alla broderinormer.
