Kalkbrott och slut på reaktiva färger

Idag och igår organiserade Malmö stad promenader till Kalkbrott i Limhamn som är numera naturreservat med hela 1500 djur och växtarter (än så länge lever biologen kvar i mig). Trots varningen att det är brant, var det väldigt lagom promenad  på två timmar. Det som var svårt var att prognosen i Sydsvenskan visade regn och blåst, så vi hade jackor och regnponcho med. Istället var det gasande sol som blev förstärkt av vita klippor runt omkring och jag saknade min hatt.


Många fina bilder blev det och det skulle vara roligt om jag kunde färga lite av min bambugarn nu i sådana lite annorlunda nyanser som blå-grå-vit, eller mörkgrön-ljusblå-vit eller nåt liknande. Tyvärr har jag slut på alla mina färger utom den röda så jag får nog vänta lite. 

Jag färgar med reaktiva färger som kan användas på fiber av växtursprung och siden. De färger räknas som mest stabila och de bleknar inte med tiden eftersom de färgar inte på fiberytan utan binder sig kemiskt med garnet. Dessutom färgar inte garnet av sig vid tvätten om man har efter färgningen tvättat bort överskottet som inte har reagerat med fiber. Hittils har jag använt reaktiva färger från Färgkraft och de var superbra så jag rekommenderar de till alla som vill börja färga, men däremot blir det lite dyrt i längden om man färgar större mängder.
Så jag bestämde mig att hitta någon färgtillverkare och köpa direkt. Det var i och för sig inte svårt att hitta tillverkare, sådana finns många runt om i världen, svårare är att hitta/övertala någon att sälja mig så där en halv kilo pigment när flesta säljer från en ton uppåt. Men till slut hittade jag en i Kina som är villig att sälja en kilo/färg, och det till otroliga priset av 5$ per kilo. Och här tar glädje slut. För att skicka 5 kilo från Kina, kostar 160$, sedan tillkommer tull, speditionsavgift och sedan moms på allt. Om det är överhuvudtaget tillåtet att importera kemikalier utan speciellt tillstånd. Det sista har jag inte kollat än, så än så länge vet jag inte riktigt om jag beställer nåt eller inte. 
Men lite av de gamla garn kan jag ändå lägga här.

Inte som jag har tänkt mig

Den här lilla virkade grejen av bomull köpte jag på loppisen i Vejbystrand för bara 10 kronor som var både glädjande att få köpa det så billig och samtidigt gjorde mig förbannad att man nedvärderar någons arbete ( alltså det var väl en kvinna). Jag ville färga det så det blir gul i mitten och sedan allt mörkare utåt så det slutar med mörk röd - lila. Nåt liksom eld.  Det gick inget vidare. Jag fick färga tre gånger tills det blev överhuvudtaget färgad. Färgen ville bara inte komma in.
Mitten har jag lagt på en liten tallrik för att röda färgen skulle inte rinna över den gula.

På bilden är det fortfarande blöt och har inte varit i mikron.
Efter första omgången i mikron blev sådan resultat och jag blev  riktigt tacksam att det var bara en tia som jag gav för den:

Så jag fick upprepa det två gånger till men då dränkte jag den röda delen  i färgen. Tyvärr, förlurade då den övergång mot mörk röd-lila.

Till slut blev det så här:

Inte riktigt eldig, inte riktigt genomfärgad heller. Hoppas det märks lite av mitt försök att nyansera mot mörkare färgen.
Nu hänger det i köket, och OK, jag är fullkomligt medveten att det behövs en lite större ram.
Men snart byter jag till något annat i alla fall, för det brukar jag göra ofta.

Och så är jag glad att jag inte började med att färga bomull förre bambu om man får alltid sådan resultat.

Hur kan man vara så förvirrad?!

Förra vecka har jag lagt några av mina garn på Tradera. Två av de blev sålda.
Den här till Lena

och den här till ..... Lena!

En Lena ville 2 hg mer som jag skickade till den andra Lena. Gissa om hon blev överaskad!
Samtidigt trodde jag att en Lena som har redan betald inte betalat än, så jag skickade inte hennes garn trots att jag mailade att garnet är på väg. .... Hur som helst, ber jag om ursäkt båda två, och önskar om jag kunde lova att det händer aldrig igen.

Det finns ingenting romantiskt i att färga garn i köket på sjätte våningen med utsikt mot ett annat sjuvåningshus.

Det finns kanske inte heller någon anledning att det ska vara romantiskt, men på nåt sätt tycker jag att den bilden följde alltid i mina tankar. En bild på en liten gammaldags stuga, gräset, björkar och sedan en stor kopparkittel på öppen eld och massor av garnhärvor som hänger på tork. Och så lånhåriga barfota kvinnan i lång klänning som färgar.
Här hos mig är allt tvärtom. Alltså, det är i mitten av Malmö, ett höghus med bara en symboliskt liten park utanför,  inga björkar alls och bara lite gräs sliten av de många barn som leker där. Och så är jag själv inte alls långhårig, inte heller barfota för jag fryser om fötterna och inte heller har jag en lång klänning utan bara gamla joggingbyxor på mig. Men trots de oromantiska omständigheter är det ändå himla roligt att hålla på med sånt.

Så här ser det ut när man använder köksbordet och mikråvågsugn istället för kopparkittel:

Den här härvan är inte färdigt än, nu ska den i mikron, och sedan tvättas.

Jag färgar för det mesta bambugarn som är min favorit för tillfället, utom förståss silke som är ett, en anning för dyrt, hobby material. Att jag är så förtjust i bambu är inte bara pga av alla de fina egenskaper som bambugarn har, ( som tex att det är en av de mest miljövänliga fiber, mindre påfrestande på naturen en ekologisk bommul  och  dessutom mycket mjukare ) utan den tar färg på väldigt bra sätt, så oavsett vad man blandar blir färgerna fina. Om du har aldrig färgat garn med tänker börja, börja då med bambu - man blir garanterat nöjd med resultatet.

Det blev inte så tokigt, eller hur?